...är inte direkt min grej. Men just nu blev det så och då måste man passa sig, vare sig man vill eller inte. Ni vet, min rygg... Det blev så bra den sista tiden men nu kan jag knappt röra mig. Då ligger jag mycket där uppe på sängen och vilar, läser eller, ja, studerar rummets inredning och är så tacksam över att jag kan bo så här och egentligen har det så bra. Jag har mina nära och kära omkring mig och alla är friska. Inte minst är jag så tacksam för det stället där vi får bo. Ren, vacker natur omkring oss. Och när man tittar in i världen och ser alla öden som kan drabba människor! Och då tänker jag:
Är vi tillräckligt tacksamma, realiserar vi överhuvudtaget hur bra vi har det?! Det är ingen självklarhet och jag vill tacka min gud som har skapat allt det där och gett oss allt det vi har. Han tar hand om oss och han vill bara det bästa för oss även om vi inte ser det direkt. Jag är så glad att jag tillhör honom!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar