Igår åkte vi till Stockholm för att lämna min pappa på Arlanda. Efter drygt sex veckor åkte han tillbaka. Inte riktigt frivilligt och inte så gärna heller för han trivs så mycket här. Det har han alltid gjort, också alla de åren när mamma fanns kvar och de kom hit tillsammans. Nu kommer han ensam för sedan September finns hon inte kvar på denna jorden. Visst, det finns många minnen här också liksom hemma hos honom och lätt var det inte varje dag. Men han vet, hon har det mycket bättre nu där i himlen hos Jesus där hon är nu för att hon trodde på honom. Det är hans stora tröst.
Det var några ärenden där hemma så att han fick åka nu. Också alla vi här var ledsna, skulle helst ha honom kvar här. Han gav så mycket till oss med sin kärlek och hjälp. Han hjälpte på så många ställen, gjorde saker när vi saknade tid. Han tog hand om våra barnbarn mycket och de älskar honom och han älskar dem. Han skalade potatis, hjälpte oss med ved, målade, plockade ägg, slog gräs till hönsen, hjälpte mig i trädgården och mycket, mycket mer! Men snart ska han komma tillbaka, sade han och det hoppas vi på. Han är en stor välsignelse till oss alla och det är precis det han ville vara.
Tack, tack och åter tack pappa!!!
 |
| Han stod där ute och målade fönsterfoder dag efter dag. |
 |
| När jag höll på att göra en ny rabatt var han till hands med skottkärra och vattenkanna. |
 |
| Att se hur flitigt våra hönor värpte var en extra stor glädje för honom och varje dag gick han i stallet och plockade äggen för att sedan ta in dem till mig. |
 |
| Ved har han alltid gjort både hemma och när han var hos oss. Nu har krafterna minskat men ändå försöker han att hjälpa så gott som möjligt. |
 |
| Här slår han gräs med lien på gammalt vis. Hur många ängar skulle han ha slagit i sina unga år...Det är nostalgi i det. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar